RTX 2070 Super – första intryck, spelprestanda och temperaturer!

Det råder prisinflation på grafikkortsmarknaden och mången hårdvaruentusiast vet därför inte om denne ska skratta eller gråta. Lanseringen av AMD RX 5700-serien samt Nvidias RTX 2000 Super-serie ämnar att råda bot på detta, frågan är om de lyckats och om RTX 2070 Super känns som en uppgradering över vad jag hade sedan tidigare?

Sexig kylare i krom…

Att byta eller inte byta grafikkort – det är frågan. För egen del har jag alltsedan lanseringen av GTX 1080 Ti känt suget efter mer grafikkraft. Då spelade jag på en 3440 X 1440-skärm och behövde således all kraft jag kunde få. Prislappen om närmare 8000 kronor var dock svårare att smälta varför jag lugnt satt kvar på mitt GTX 1070.

Det har gått ett par år sedan dess och mycket vatten har runnit under broarna. Min koreanska ultrawide-skärm har bytts ut mot en 27″ 4k 120hz-skärm från Acer men mina komponenter har alltjämt varit desamma. Mitt Asus Strix GTX 1070 har visserligen tjänat mig väl – men saknar kraft att driva moderna spel i 4k.

När Nvidia lanserade sin Turing-arkitektur och RTX-serien väcktes åter hoppet om en rimlig uppgraderingsväg, detta släcktes dock snabbt när jag konstaterade att den nya serien enbart gav samma prestanda till samma pris. Trots det har det många gånger ryckt i köptarmen under det senaste året. Lanseringen av Super-serien som erbjuder samma prestanda men till en lägre prislapp fick mig dock att till sist öppna plånboken.

Valet föll på ett RTX 2070 Super FE direkt från Nvidia. Till priset om 5890 kronor inkluderade Nvidia då också spelen Control (från finska Remedy) samt Wolfenstein Youngblood (från svenska Machinegames). I Sweclockers recension presterar RTX 2070 Super ( i upplösningen 4k) enkom cirka 5% sämre än ett 1080 Ti till en prislapp om endast 5890kr. Resan mot att få kortet var desto mer krokig och den kan du läsa om i mitt föregående inlägg.

Nu har jag haft mitt RTX 2070 Super i ett par dagar och har således hunnit testa allsköns titlar varför jag är redo att ställa det mot mitt GTX 1070 i en rad spel samt sammanfatta mina intryck så här långt.

Battlefield V

Dice har fått mycket skit för sitt sätt att hantera launchen av BF V, en del förtjänt och en del oförtjänt, Battlefield V är dock långt ifrån seriens bästa spel trots att det såklart är det snyggaste.

Battlefield V är ett av mina mest spelade spel. Tidigare körde jag det i 4k med 80% resolution scaling vilket gav mig en FPS om cirka 70-90 bilder per sekund – min CPU Ryzen 1700 i 3.5 ghz flaskar något. I äkta 4k med inställningsreglagen ställda till max, alltså i ultra, fick jag cirka 30 bilder per sekund. Med mitt RTX 2070 Super kan jag med alla reglage, utom DXR, på max njuta av 55-60 bilder per sekund. Med enbart ett par mindre tveaks når jag således mina föredragna 60-90 bilder per sekund. En markant uppgradering som väl motiverar min investering.

Forza Horizon 4

Lego-tillägget till Forza Horizon 4 var i ärlighetens namn ingen höjdare, men snyggt det var det!

Forza Horizon 4 är ett sådant spel som jag ständigt återkommer till när det vankas nytt innehåll eller DLC. Tidigare spelade jag det i 4k med inställningar mellan medium och high. Detta generade relativt stabila 60 bilder per sekund. Med mitt RTX 2070 Super kan jag vrida upp samtliga reglage utom skuggor till max (alltså högre än spelets ultra-inställningar) och ändå bibehålla stabila 60 bilder per sekund. Ett relativt stort lyft.

World War 3

World War 3 hade en oerhört misslyckad start, men har på sistone blivit alltmer populärt och fungerar dessutom allt bättre.

World War 3 må vara en blek Battlefield-klon, men ändå återkommer jag till det titt som tätt när andan faller på. Spelet är snyggt men oerhört statiskt och lider så som många andra indiespel av dålig optimering. Med mitt GTX 1070 kunde jag spela i 4k med samtliga inställningar utom texturer på low och fick då relativt stabila 60-90 bilder per sekund. Med mitt RTX 2070 Super kan samtliga reglage utom effekter vridas upp till max med bibehållen frame rate. Ett klart lyft.

PUBG

PUBG är i det närmaste en modern klassiker. För egen del känns genren mest uttjatad.

Personligen blir jag nu mera matt av battleroyal-spel. PUBG spelade jag dock en hel del av när det begav sig. Optimeringen har sedan dess blivit betydligt bättre även om spelet fortsatt är relativt tungdrivet. Med mitt GTX 1070 spelade jag i 4k med 80% resolution scaling på en blanding av high och medium. Detta gav cirka 60-90 bilder per sekund. Med mitt RTX 2070 Super kan jag istället spela i 4k med 100% resolution scaling med samtliga reglage uppvridna till max utom post processing vilket generar samma stabila frame rate.

Insurgency Sandstorm

Insurgency är inte snyggt på bild, men när kulorna viner och skärmen skakar är det snyggt så in i bomben!

Insurgancy är prestandakrävande och ytterligare ett sådant tämligen ooptimerat indielir. Med mitt GTX 1070 lirade jag i 4k med samtliga inställningar ställda till low, detta för att få en jämn bilduppdatering om 60-90 bilder per sekund. Med mitt RTX 2070 Super kan reglagen istället ställas till high med samma bilduppdateringsfrekvens. Ett trevligt resultat. Med lite tweakande kan inställningarna troligen ställas högre, men i de förinställda valen dödar SMAA:n frekvensen i högre inställningar.

Assassins Creed Odyssey

Odyssey kommer jag mest troligt aldrig att ta mig igenom. Dels för den spattiga frame raten och dels för det horribelt långsamma upplägget.

Assassins Creed Odyssey flyter inte väl alls med en ryzen 1700 i 3.5 ghz. Med det som utgångspunkt gick det ändå att konstatera att mitt RTX 2070 Super klarar av att leverera spelbar frame rate i 4k med inställningarna ställda till high. 4k var med mitt GTX 1070 en omöjligt. Allt som allt skulle jag dock vilja klassa Odyssey som ospelbart med min setup då min CPU omöjliggör en stabil bilduppdateringsfrekvens.

Far Cry New Dawn

Far Cry New Dawn är snyggt i 4k men det flyter i ärlighetens namn inget vidare på en processor som enkom klarar av att köras i 3.5 ghz…

Far Cry New Dawn är ytterligare ett sådant spel där min Ryzen 1700 inte riktigt orkar med att leverera fullt ut spelbar frame rate. Trots det är jag ett stort fan av Far Cry-serien och dess spelmotor Dunia. Med mitt GTX 1070 kunde jag spela igenom New Dawn och Far Cry 5 med reglagen på Ultra i 1440p. Med RTX 2070 Super är det möjligt att skruva upp upplösningen till 4k.

DXR i Battlefield V

Low, medium, high, ultra. I DXR betyder samtliga inställningsnivåer dramatiskt försämrad prestanda.

Battlefield V är det enda spelet i min spelsamling som stödjer RTX. Med Direct X 12 igång och DXR klarar kortet mellan 15-45 bilder per sekund i 4k. Flytet är dock allt annat än stabilt och spelet stannar flertalet gånger upp helt. Med en blanding av medium och high och DXR på low blir bilduppdateringen mer stabil men fortsatt utgör 30 bilder per sekund normalfallet. Om resolution scaling sätts till 80% stiger bilduppdateringen något – resultatet är dock allt annat än spelbart. När jag stegvis ställer ner upplösningen hämtar sig bilduppdateringen alltjämt och i 1080p är spelet fullt spelbart även med DXR. För egen del värderar jag dock hög upplösning högre än snygga reflektioner varför funktionen stängs av.

Förpackningen, kortet och temperaturerna

Nvidia vet hur man bygger och förpackar premiumprodukter, vilket inte alltid kan sägas om deras partnertillverkare. Förpackningen nosar på samma kvalitet som Razer och Apple och kortet i sig är tungt, ja till och med mycket tungt. Trots att det är betydligt kortare än mitt Asus Strix GTX 1070 så väger det betydligt mer. Ljudnivån är klart jämförbar med det sistnämnda även om jag kan sakna funktionen att fläktarna stänger av sig vid vila. Temperaturerna är relativt låga och kortet blev under mitt testande aldrig varmare än 75 grader. När det kommer till överklockning är det inte lika roligt. Sedan Nvidia introducerade Turing-arkitekturen är manuell överklockning i det närmaste meningslöst då kortet redan från start boostar så högt det bara går. Med power-limiten på 120% och temperaturmålet uppskruvat till max håller kortet sig strax under 2 ghz. Klart godkänt men knappast revolutionerande.

Summering

Allt som allt så är jag såhär initialt mycket nöjd med min uppgradering. Kortet är tyst, snyggt och leverar cirka 100% bättre prestanda i 4k ultra än mitt tidigare GTX 1070. Kostar det så smakar det dock och RTX 2070 Super FE är trots att Nvidia tillskillnad från samtliga andra partners håller sig till MRSP nästan 1000 kronor dyrare än vad mitt Asus Strix GTX 1070 var när det införskaffades. Trots prislappen och trots att en kunde önskatt att det hänt mer på grafikkortsmarknaden under dessa nästan två och ett halvt åren så är jag nöjd. Mycket nöjd!

Control – allt du behöver veta inför släppet!

Control från finska Remedy (tidigare kända för bland annat Max Payne och Alan Wake) är ett av de spel som Nvidia för närvarande bundlar med 2000-seriens grafikkort. Spelet påminner en hel del om studions tidigare alster Quantom Break, i vart fall i den grafiska stilen, och släpps den 27 augusti. I god tid inför släppet har Remedy nu gått ut med spelets systemkrav. Det är därför hög tid att ta reda på hur lovande Control är och om din PC har vad som krävs för att kunna köra detsamma!

Kontrollera mera…

Minimumkrav:

  • OS: Windows 7, 64-bit
  • CPU: Intel Core i5-7500 / AMD Ryzen 3 1300X or better
  • GPU: Nvidia GeForce GTX 1060 / AMD RX580 or better
  • Ray-Tracing GPU: GeForce RTX 2060
  • RAM: 8GB
  • DirectX: Version 11

Rekommenderad:

  • OS: Windows 10, 64-bit
  • CPU: Intel Core i5-8600K / AMD Ryzen 7 2700X or better
  • GPU: Nvidia GeForce GTX 1080Ti / AMD Radeon VII or better
  • Ray-Tracing GPU: GeForce RTX 2080
  • RAM: 16GB
  • DirectX: Version 12

Föga förvånande är systemkraven höga. För den som önskar spela i 1080p krävs ett GTX 1060 eller RX 580. För spelande i högre upplösning rekommenderas ett 1080 Ti (eller motsvarande så som RTX 2070 Super) alternativt ett Radeon VII.

Studions föregående spel Quantum Break var också det rejält krävande. Det fick för övrigt också en hel del kritik i samband med släppet för dålig optimering. Control som rullar på samma spelmotor som Quantum Break, Northlight, är dock studions första spel efter att de återigen blivit fristående (Microsoft hade tidigare exklusiva utgivningsrättigheter för studions spel) och studion har i intervjuer sagt att de spenderat nödvändig tid att förfina varje version av detsamma.

Quantum Break var ruskigt snyggt, men kanske något stelt och innehöll en tämligen revolutionerande lösning för global ilumination vilken dock tvingade utvecklaren att köra spelet i en oerhört låg upplösning till konsol.
I 4k har inte ens ett 2080 Ti en chans tt nå 60 bilder per sekund.

Än högre är systemkraven dock för den som önskar spela med strålspårning igångslaget. Spelet som är ett av flaggskeppen för Nvidias satsning på strålspårning i realtid behöver som minimum när funktionen är aktiverad ett RTX 2060. Rekommederat är dock att den som önskar spela med strålspårning har ett RTX 2080 eller bättre.

Remedy visade i samband med att Nvidia avtäckte sin satsning på RTX upp grafikmotorn Northlights nytillkomna DXR-egenskaper.

Control blir det första spelet utvecklat av Remedy att släppas till Playstation. Något Sony gjorde en stor sak av under sin E3-presskonferens 2018 på vilken spelet visades för första gången. Nedan kan du se denna trailer i sin helhet.

I trailern ser vi inte röken av den annars så omtyckte Sam Lake, men ändå luktar det väl Remedy lång väg?

För ett par veckor sedan visade Remedy upp spelet i all sin prakt och på Nvidias hemsida kan den som är spekulant på ett kort i RTX 2000-serien också se jämförelser mellan hur spelet ser ut med strålspårning aktiverat respektive avstängt.

Åh, strålspårning i realtid!

Control är ett av de spel som jag ser mest fram emot under sensommaren då spelet ser ut att ha ett mer varierat gameplay än studions tidigare titel Quantum Break samt inte inkluderar några live-action serieavsnitt. Jag ämnar således återkomma med intryck när spelet släpps den 27 augusti.

Så kom det äntligen – efter mycket om och men – Nvidia RTX 2070 Super!

Efter en vecka av bråkande med Nvidias kundtjänst kom så äntligen mitt RTX 2070 Super. Häng med när jag packar upp och berättar varför det tog sådan tid innan kortet landade i mitt spelrum!

9 juli säljstartades Nvidias Super-serie. Själv hängde jag på låset till Nvidias hemsida för att kunna beställa ett RTX 2070 Super till MSRP 5890 kronor. Blott tre minuter efter att försäljningen startade, dvs. 15:07, hade jag därför lagt en beställning av ovan nämnda kort. Därefter följde en vecka av väntan och åter väntan.

Korten fanns vid tidpunkten i lager med en förväntad leveranstid om en till tre dagar. Blott en kvart senare hade samtliga superkort dock plockats bort från försäljning från sidan, varför jag drog ett lättnadenssuck över att jag trots allt hunnit beställa ett.

Partnerkorten tillgängliga via de vanliga återförsäljarna såldes nämligen, vilket varit brukligt allt sedan lanseringen av Pascal, för prislappar om upp till 1500 kronor över Nvidias MSRP.

Dyrt så det förslår…

Efter att beställningen gått igenom dök det upp tre stycken bekräftelser i min mail. En orderbekräftelse, en bekräftelse på en bekräftelse (typ) samt ett kvitto för de meföljande spelkoderna. Beloppet reserverades på mitt kort. Därefter hände dock ingenting.

När en vecka passerat och jag fortsatt inte fått något mail om att mitt kort skickats beslutade jag därför att vända mig till Nividias support samt Sweclockers forum i jakt på hjälp.

Det visade sig då att det fanns fler än jag som ännu inte mottagit sina kort, och som heller inte hört ett knyst från Nvidia. I samlad trupp riktade vi därför högaflarna mot supporten. I mitt första mailsvar från supporten om vad som hände med min order gav de mig enkom ett ickesvar om att det nog snart skulle skickas.

Jag påpekade detta i mitt andra mail samtidigt som jag beklagade mig över att ett stort företag så som Nvidia kan behandla sina allra trognaste fans, de som väljer att köpa sina kort direkt från de, på ett så nedsligt sätt.

Även det andra svaret från Nvidias support var ett ickesvar. I detta ickesvar meddelade de dock, två dagar efter att jag skickat min fråga, att korten nu skickats och var påväg. Ingen ursäkt, ingen förklaring om vad som gått fel utan bara ett kallt konstaterande att jag nu skulle få mitt kort.

Det fick jag också. Blott en dag efter att kortet skickades fanns det att hämta på mitt postombud. Med detta är jag såklart nöjd men Nvidias sätt att behandla mig som trogen kund lämnar en bitter eftersmak i min mun.

Med kortet tryggt i min hand kan jag konstatera att Nvidias Founder Edition (FE) är en påkostad skapelse. Kortet är långt tyngre än mitt betydligt större Asus Strix GTX 1070. Även förpackningen håller hög klass och är i min smak uppe och nosar på samma nivå av kvalitet som Apple och Razer. So far so good alltså nu återstår det enbart att montera kortet och köra lite jämförande tester.

Switch – den perfekta kompanjonen på semestern!

Allt sedan jag införskaffade mig en Nintendo Switch strax efter jul har den fått åka med på allsköns resor. Dels mitt pendlande i jobbet men också under semestern. Så vad spelar jag denna sommar? De hetaste sommarspelen ser du nedan.

My friend Pedro

My friend pedro släpptes för blott ett par veckor sedan men har enligt utgivaren Devolver Digital sålt mer än 250 000-kopior. Merparten av dessa troligen till Nintendo Switch. Det verkar således som att svenskarna i DeadToast Entertainment, vilka står bakom utvecklingen av titeln, har tagit världen med storm. Det är också relativt enkelt att förstå varför.

My friend Pedro är simpelt till sitt upplägg, skjut ihjäl allt som rör sig, men spelas snarast som ett pusselspel och påminner till sin struktur mycket om Trials. Den som kan stå ut med att kontrollen är något bråkig och grafiken något lågupplöst borde således köpa och testa. Det är väl värt sin prislapp om drygt 200 kronor.

Att mörda med stil…

HOB Definitive Edition

Hob släpptes redan under 2017 till PC och PS4 och hyllades då som en frisk fläkt i ett annars ganska grått och kargt spellandskap. Den definitiva versionen till Switch känns sällan särskilt definitiv, då bilduppdatering ofta är våldsamt låg och upplösningen våldsamt instabil, men denna Zelda-klon har sin charm och och fungerar väl som mysigt tidsfördriv en kylig sommarkväll på altanen. Om du gillar Zelda och har 200 kronor över borde du således göra dig själv en tjänst och införskaffa denna pärla. Om du fortsatt tvekar finns dessutom ett demo på E-shopen.

Bildskönt, om än något lågupplöst!

Radeon Navi är äntligen här – men de nya AMD-korten är inget som du borde köpa!

Klockan 15.00 idag lyfte så äntligen embargot för Radeon Navi, varför de delar av internet en annan besöker nu svämmar över av recensioner. För att förenkla det hela för dig tänkte jag därför sammanfatta läget på GPU-marknaden något nedan.

Redan i september förra året lanserade Nvidia sin senaste grafikkortsarktitektur Turing. 2000-serien, som den också kallas, var dock något av en besvikelse för många då den trots flertalet nya funktioner så som hårdvaruaccelererad ray-tracing till syveende och sist endast levererade samma prestanda som tidigare till samma prislapp som tidigare.

Många hårdvaruintresserade har sedan dess ställt sitt hopp till AMD ifråga om att erbjuda konkurrens till Nvidia och skapa prispress på marknaden. När AMD under E3-mässan i juni visade upp sin nya arkitektur Navi för världen gjorde de det således med högt ställda förväntningar. Det stod dock tidigt klart att de flesta entusiasterna skulle bli besvikna. AMD hade nämligen valt att acceptera Nvidias prissättning och tänkte således lansera sina utmanare till RTX 2060 och RTX 2070 till en likartad prislapp och med likartad prestanda som sin konkurrent. Något som förvånade konsumenterna, men som också verkar ha förvånat Nvidia.

Redan inför E3-mässan teasade Nvidia något de kallade för Nvidia Super. Något direkt avslöjande av vad detta utgjordes av kom dock aldrig under mässan. Orsaken till detta visar sig i efterhand ha varit att Nvidia fann att AMD:s hand var svagare än vad de hade räknat med.

När Nvidia Super papperslanserades i början av denna vecka innebar det därför en knockout på AMD:s lansering redan innan den ens inträffat. Nvidia lanserade nämligen RTX 2060 Super med likvärdig prestanda till tidigare RTX 2070 för blott 500kr mer än det tidigare RTX 2060 (alltså runt 4699kr). Samt RTX 2070 Super med i det närmaste likvärdig prestanda till Radeon VII och Geforce 1080ti till samma pris som det tidigare RTX 2070 (alltså runt 5849kr).

Nvidias agerande tvingade AMD till det historiska agerandet att sänka priserna på sina produkter innan de ens lanserats. Varför AMD under fredagskvällen meddelade att Radeon RX 5700 nu skulle släppas till ett rekommenderat pris om 4190kr (istället för 4590kr) och att Radeon RX 5700XT nu skulle lanseras till ett rekommenderat pris om 4790kr (istället för en prislapp om runt 5490kr).

AMD:s agerande förefaller utifrån recensionerna dock inte ha varit tillräckligt för att på allvar rädda deras lansering och få Radeon Navi att bli det självklara valet för den som är på jakt efter ett grafikkort i mellansegmentet.

Baserat på Sweclockers testresultat presterar Radeon RX 5700 i snitt runt 5% sämre än RTX 2060 Super till en prislapp om endast 500kr mindre. Värt att betänka är då att AMD-kortet saknar flertalet moderna renderingstekniker så som hårdvarueaccelererad ray-tracing och att referensmodellen har en kylare av ett betydligt enklare snitt än sin rival.

Radeon RX 5700XT presterar i sin tur cirka 3% bättre än RTX 2060 Super till samma pris som den senare diton men saknar likt sin lillebror stöd för flertalet moderna renderingstekniker och levereras med samma klena kylaranordning.

Utifrån den uppvisade prestandan och Nvidias hårdvarustöd för flertalet moderna renderingstekniker så som ray-tracing är det därför svårt att dra någon annan slutsats än att Nivdias kort fortsatt är det bästa valet för den som önskar ett modernt och relativt högpresterande grafikkort till en prislapp värdig mellansegementet. RTX 2060 Super är därför Navi-lanseringens största vinnare och det kort du borde köpa istället för Radeon RX 5700 eller Radeon RX 5700XT!

Ryzen 3000-serien är äntligen här, och AMD är sannerligen redo att lägga beslag på dina besparingar!

Klockan 15.00 idag lyftes så äntligen embargot för AMD Ryzen 3000-serien samt Radeon Navi varför de delar av internet som en annan besöker nu svämmar över av recensioner. För att förenkla det hela för dig tänkte jag därför sammanfatta läget på CPU-marknaden något nedan.

Ryzen 3700x har ett rekommenderat pris om 3890kr (dvs. samma pris som Intels 9700k), medan 3900x har ett rekommenderat pris om 5 890kr (dvs. samma pris som Intels 9900k). Båda processorerna slår sina rivaler i produktivitets applikationer medan de i det närmaste slår jämt i spel.

Redan med första generationens Ryzen som släpptes i april 2017 blev AMD en verklig utmanarare till Intel på processormarknaden. Marknadsdelarna vanns i huvudsak genom att erbjuda processorer med fler kärnor och fler trådar än Intels motsvarigheter i samma prissklass.

Första generationens Ryzen-processorer var dock generellt svagare än intels motsvarigheter i spel. Med uppdateringen av line-upen på en något förbättrad 12nm-process under 2018 tog AMD kliv framåt beträffande spelprestandan – dock utan att lyckas nå riktigt hela vägen fram till samma nivåër som Intel.

Med andra generationens Ryzen, eller 3000-serien om du så vill, tar AMD klivet till 7nm. Förutom krympningen har arkitekturen därutöver genomgått ett antal större förändringar ämnade att förbättra spelprestandan. Det är utifrån de recensioner jag hittills hunnit ta del av tydligt att AMD nu i det närmaste nått samma nivå av prestanda i spel som Intel.

I Battlefield V i upplösningen 1080p presterar de nya ryzen-processorerna långt bättre än första generationens Ryzen och landar därför också nära Intels toppmodeller i prestanda. I grafen nedan syns prestandasiffror hämtade från Sweclockers recension av 3700x och 3900x.

Battlefield V i 1080p hämtade från Sweclockers recension. Stötta Sweclockers genom att läsa deras recension på länken nedan.

https://www.sweclockers.com/test/27760-amd-ryzen-9-3900x-och-7-3700x-matisse

I Assassins Creed: Odyssey – en titel där AMD historiskt haft det tungt – presterar Ryzen 3000-serien i det närmaste i paritet med Intels motsvarigheter.

Siffror från Assasins Creed: Odyssey i 1080p hämtade från Sweclockers recension. Stötta Sweclockers genom att läsa deras recension på länken nedan.

https://www.sweclockers.com/test/27760-amd-ryzen-9-3900x-och-7-3700x-matisse

Överlag så är det såhär resultaten ser ut. Ryzen är i det närmaste i paritet med Intels motsvarigheter i spel. Till Ryzens fördel är dock fortsatt att den erbjuder fler kärnor och fler trådar till ett lägre pris än Intel. För den som gör mer med sin dator än att bara spela är Ryzen således fortsatt det solklara valet. I och med Ryzen 3000-serien är det dock också ett enkelt val även för den som i dagsläget mest spelar, men som vill göra sitt system mer framtidssäkert.

För den som önskar beställa sig en Ryzen-processor ur 3000-serien finns de i dagsläget att förboka hos de flesta stora återförsäljarna. Leveransdatumen för de nya CPU:erna varierar dock mellan de olika återförsäljarna. Generellt verkar ett tidigt leveransdatum också resultera i ett högre pris. Den som vill köpa dessa processorer till deras svenska riktspriser gör således bäst i att sitta lugnt i båten under de närmaste veckorna då exempelvis komplett verkar salta prislappen något för alla early adopters.

Webbhallen, ett dotterbolag till Komplett, håller sig till det svenska riktpriset för 3900x men med ett betydligt senare leveransdatum än nyss nämnda Komplett.

Eclipse släpper ny singel – vilken också råkar vara den officiella Dreamhack Showdown-låten!

Det svenska AOR-bandet Eclipse, kanske mest kända från melodifestivalen med låten Runaways släppte vid midnatt (natten till idag) sin nya singel United. Nu meddelar bandet via sin facebook att låten också utgör den officiella låten för Dreamhack Showdown.

Dreamhack Showdown är en CS-turnering där lagen enkom består av kvinnor. Bandet slår således ett slag för jämställdhet tillsammans med Dreamhack genom att stödja denna turnering som är den första i sitt slag att erbjuda likvärdiga prispotter som för herrarna.

Eclipse är något av en favorit för mig personligen, sammarbetet med Dreamhack är således bara grädden på moset. Låten finner ni på länken ovan och den är väl värd åtminstone ett par lyssningar!

Årets besvikelser 2018

Varje år kommer det en drös riktigt, riktigt bra spel. Oftast kommer det dock också en drös ren dynga. Allt som oftast försöker jag hålla mig ifrån sådant som jag på förhand kan se kommer lukta av svettig ljumske (ja Quiet Man, jag tittar på dig!) trots det brukar jag allt som oftast ändå gå på ett par minor. Här kommer därför en lista över bottenskrapet, mina topp 5 största besvikelser 2018.

5. World War 3 (The Farm 51, 2018) 
Vi var många som såg fram emot World War 3. Många som köpt hem redbull och lösgodis för att njuta av det på releasedagen. Alla blev vi besvikna. Inte för att spelet inte 
var roligt, utan för att det helt enkelt inte fungerade. Personligen loggade jag 18 timmar speltid första helgen. 18 timmar där spelet var fast vid den första laddningsskärmen. 
Det fåtalet matcher jag lyckades spela första veckan var bra, men räckte inte för att rädda spelet från att hamna på denna lista.

4. Assassins Creed Odyssey (Ubisoft, 2018)
Ja, jag älskade Origins. Och nej, jag älskar inte Odyssey. 
Mången gamer har hyllat Odyssey som en gamechanger för serien, för mig är ett sådant synsätt helt obegripligt. 
Allt Odyssey gör gjorde Origins bättre. Storyn var mer mystisk, grafiken vackrare och världen roligare att utforska. För mig är Assassins Creed Odyssey således en av årets största besvikelser.

3. Shadow of the Tomb Raider (Eidos Montreal, Square Enix, 2018) 
Jag diggade Crystal Dynamics reboot av serien från 2012. Tokdiggade till och med. Den andra delen Rise of the Tomb Raider kändes dock redan den mest som en upprepning. 
Mina förväntningar på den tredje delen var således rätt lågt ställda, trots det lyckades Eidos Montreal tråka ut mig så pass redan under spelets första timme att jag aldrig 
fått ork nog att ta mig längre än så.

2. Battelfield V (Dice, EA, 2018)
Temat går igen. Jag har alltid älskat Battlefield-serien, ägt varje del sedan BF2 och säkert spelat närmare 200 timmar Battlefield 1. Trots det så kan jag bara inte älska 
Battlefield V.

Medan mången gamer stör sig på att Dice inkluderat kvinnliga soldater, lagt till kosmetisk customization och fibblat fram och tillbaka med spelets time to kill 
så tycker jag bara att spelet är för likt BF 1 och att innehållet är för skralt. Dice kan bättre än så.

1. Red Dead Redemption II (Rockstar North, Take Two, 2018) 
Rockstar är som Nintendo. Varje gång de lanserar ett nytt spel så haglar tiorna. Kritiker och gamers står enade att stämma in i hyllningskören. För mig framstår det som 
konstigt. Många av Rockstars spel är nämligen föråldrade och klumpiga rent spelmässigt. På den fronten är Red Dead Redemption II inget undantag. I ett av spelets inledande uppdrag ombeds jag att söka igenom en tågvagn. Jag kliver in i vagnen genom att hålla in Y. Animationen som spelas
upp tar säkert minst 5 sekunder. Väl inne ombeds jag leta igenom en låda. Jag styr min 25 ton tunga karaktär 
mot byrån i vilken lådan finns. Kameran trilskar, men så småningom tar jag mig fram. Väl framme håller jag in Y för 
att öppna byrån. Animationen tar ytterligare 5 sekunder. Med skåpet öppet är det dags att börja plocka på sig godsakerna. 
Jag trycker Y för att plocka första grejen, inget händer. Spelet talar om för mig att hålla in Y. Jaha – tänker jag. Håller jag in Y så kommer karaktären plocka på sig allt som finns där. Fel visar det sig.Jag trycker in knappen och en ny animation som tar 5 sekunder aktiveras. Min karaktär plockar det första föremålet. Därefter står den åter som en sinnesslö aristokrat helt handfallen framför byrån. Jag håller in Y igen. Det andra föremålet plockas nu upp. Proceduren upprepas för de följande fem föremålen. Totalt har jag nu spenderat mer än fem minuter på att loota en byrå. För mig är Red Dead Redemption därmed dött och jag stänger av…

Recap av första halvåret 2019

I mitten av januari listade jag det kommande halvårets hetaste spel. Halvåret är ännu inte till ända, men samtliga listade spel har vid dags dato redan släppts. Frågan en ställer sig blir således vad jag tyckte om de, och huruvida listan hade sett annorlunda ut om jag då visste vad jag nu vet.

Det femte hetaste spelet att släppas det närmaste halvåret var vid min listning i januari Far Cry New Dawn. Den direkta, om än skruvade, uppföljaren till Far Cry 5. Jag förväntade mig ett rådumt spel och fick just ett sådant. Far Cry New Dawn utspelar sig i samma värld som Far Cry 5 – en värld som tagit en delvis annan skrud efter atombombens nedslag i slutet av femman. Rent spelmässigt så är det mesta sig likt, så när som på ett par nya vapen och ett level-system som i ärlighetens namn inte bidrar med mycket annat än att sinka din framfart. Trots det så hade jag kul. Kanske till och med riktigt kul. Det Far Cry gjort bra allt sedan 3:an är att bjuda på en lekfull om än knasig värld i vilken det ständigt finns intressanta saker att göra. Inför seriens fortsättning behöver tekniken förfinas dock då det i dagsläget ständigt känns som att spelmotorn är sekunder bort från att haverera. För den relativt låga prislappen (i dagsläget enbart 199kr) så är Far Cry New Dawn ett säkert köp som kommer underhålla alla fans av serien.

Solsäkert som få…

Det fjärde hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Crackdown 3. Denna efterlängtade uppföljare som försenats inte mindre än tio tusen miljarder gånger (typ) släpptes så äntligen i slutet av februari och gjorde snabbt Microsoft till allmänt åtlöje. Det är dock lätt att se vad som gick snett. Crackdown 3 visades på tok för tidigt och blev Microsofts posterboy för molnets kraft när Microsoft helt saknade andra spel att visa. Där och då trodde säkerligen såväl Microsoft som utvecklaren att konceptet skulle gå att förverkliga. När de väl insåg sitt misstag plockades Sumo Digital in för att rädda vad som räddas kunde. Resultatet blev ett oinspirerat om än kompetent spel som saknade allt som gjorde det ursprungliga Crackdown till en frisk fläkt i en annars överbefolkad genre.

Det tredje hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Metro Exodus. Trots att spelet släpptes redan i februari införskaffade jag det inte förens så sent som för ett par veckor sedan. Vilket jag såhär i efterhand ångrar bittert. Metro Exodus är, om en ger det tid, ett av denna generations bästa spel. Allt från story till spelmekanik och den audiovisuella upplevelsen går hand i hand och skapar en helhet som känns dystopisk, tung, spännande och oerhört tajt. Det ända som drar ned spelet något är den myriad av tekniska problem som fortfarande kvarstår samt den närmast absurt låga bilduppdateringsfrekvensen på konsol. Den som kan stå ut med 20-30fps på konsol alternativt sitter på en PC av den bättre sorten är skyldig sig själv ett köp – då spelet trots sina problem är värt vartenda krona!

Det näst hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Days Gone. Ett spel jag trots de relativt jumma recensionerna (ett snitt på 72 på metacritic) köpte på releasedagen. Inför förväntade jag mig ett zombiespel utan survival-element, som skulle vara mer ”roligt och uppmuntrande till utforskande” än sina konkurrenter. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag bara hade delvis rätt. Days Gone innehåller en stor dos av överlevnad. Många av spelets system finns till för att påminna dig om att du är sårbar och att livet efter apokalypsen är rått, tungt och hårt. Trots det lyckas spelet dock vara såväl roligt som fyllt av underhållande utforskande. Därtill har det en story som slår långt högre än spelets budget och studions storlek vilket leder till en helhet som bär den där alldeles särskilda Sony-magin. Days Gone är därför likt The Last Of Us för det ett spel som torde passa alla smaker och något som varje gamer därför bör spela.

Lika bildskönt som när det först visade men klart mer skrämmande!

När jag listade det kommande halvårets hetaste spel i januari såg jag Rage 2 som vårens guldklimp. Med facit i hand måste jag plågsamt nog konstatera att Rage 2 istället är att anse som årets hittils största besvikelse. Hur gärna jag än vill applådera Avalanche Studios för den tajta spelmekaniken och snygga grafiken så kan jag bara inte det när spelet i övrigt är så tomt på meningsfullt innehåll som det nu är. Rage 2 är nidbilden av moderna spel som utspelas sig i öppna världar. Öppna världar fulla av meningslösa aktiviteter men tomma på egentligt innehåll och mervärde. Resultatet är ett spel som trots att den grundläggande spelmekaniken är bra saknar förutsättningarna att underhålla i mer än ett par timmar, varför Rage 2 också är det enda spel jag ångrat att jag köpt och spelat igenom det senaste halvåret…

Spel att se fram emot under första halvan av 2019

Det sämsta med januari, om man är en storspelare som jag, är bristen på spelsläpp. Allt som släpptes 2018 har redan plöjts i timtal nu återstår bara väntan till mitten på februari då det nya året går igång på allvar. I brist på annat att sysselsätta mig med tänkte jag därför lista det kommande halvårets hetaste spel!

5. Far Cry New Dawn (Ubisoft februari 2019) 
Far Cry 5 var dumt. Superdumt. Så dumt att det egentligen aldrig borde ha fått släppas. Men ibland är dumt kul och Far Cry 5 var förbannat kul. Far Cry New Dawn ser ut som ett än dummare Far Cry 5 och kommer således mest troligt att vara fantastiskt…dumt!

4. Crackdown 3 (Microsoft, Sumo Digital, februari 2019) 
Crackdown 3 har tagit åratal att utveckla. Varje uns av förväntan borde således ha försvunnit i takt med den problematiska utvecklingen. Trots det, och trots att det i ärlighetens namn ser högst mediokert ut, så är jag toktaggad. Varför. För att jag gillar att spränga saker.

3. Metro Exodus (4A Games, Deep Silver, februari 2019) 
Jag har i ärlighetens namn aldrig gillat något av Metro-liren. De har alltid känts för linjära och tagit sig själva på alltför stort allvar. Den tredje delen må visserligen ta sig själv seriöst men är mer öppet (tänk Far Cry) vilket jag tror bådar gott. Riktigt gott.

2. Days Gone (Bend, Sony, april 2019) 
Allt som Sony rör vid har under senaste år blivit guld. Days Gone kommer mest troligt inte vara något undantag från det. Det är kittlande med ett open-world spel med zombies som inte innehåller några survival element utan enbart uppmanar till utforskande och roligheter.

1. Rage 2 (Avalanche Studios, Bethesda, april 2019)
Rage (1) var ett högst mediokert spel. En stor enformig och tom ökenvärld fylld med toktråkiga uppdrag. Tvåan däremot ser helgalen ut och med tanke på hur bra Just Cause-serien varit när den varit som bäst (alltså i Just Cause 2) så har jag full tilltro till att Avalanche Studios kommer leverera en helskön Mad Max-doftande actionrökare!