Den hittills bleka spelhösten – mina samlade recensioner!

Spelhösten har inletts allt annat än starkt då ett antal av den tidiga höstens storspel inte levt upp till de på förhand högt ställda förväntningarna. Nedan samlar jag den tidiga höstens videorecensioner så att du enkelt kan ta del av min kritik!

Wolfenstein Youngblood

Först ut denna spelhöst var Wolfenstein Youngblood från svenska Machine Games. Det spelet var också det första spelet jag recenserade på video, kvaliten är sannerligen därefter. Med facit i hand, dvs. efter att ha spelat än fler timmar av äventyret än vid recensionstillfället, kan jag inte annat än att konstatera att mitt betyg var i högsta laget. Wolfenstein Youngblood slänger bort allt som det gjort de tidigare spelen i serien så bra till förmån för ”live service”- skräp. Resultatet är ett själlöst, tråkigt och oinspirerat spel som inte har i den moderna Wolfenstein sagan att göra. Hur som recensionen där jag delar ut 6/10 i betyg ser du nedan!

Med denna video tog jag mina första stapplande steg på youtube…

Control

Näst ut denna tunga spelhöst var finska Remedys senaste spel Control. Ett spel som är långt bättre än studions tidigare alster Quantum Break men långt ifrån formtopparna Alan Wake och Max Payne. Framför allt hade jag problem med spelet story. En soppa kokad på förvirring utan riktig substans. Control var bra spelmässigt dock och såg fantastiskt ut med alla reglagen uppskruvade till max på min Razer Blade 15 – varför betyget ändå letade sig upp till 7/10. Recensionen, ja den var min första på engelska och den ser du nedan!

Control är snyggt men saknar substans och lever därför inte upp till mina på förhand högt ställda förväntingar. Det är trots det helt klart värt att spela för fans av genren, eller fans av Remedy!

Gears 5

Gears 5 släpptes tidigt för alla oss med Xbox Game Pass Ultimate varför jag kunde ha en recension redo redan innan lanseringen. Trots att jag inte gillade Gears 4 så hade jag högt ställda förväntningar på Gears 5 som enligt The Coalition skulle ta serien till oanade platser och höjder. Resultatet var dock ett spel som visserligen var bättre än sin föregångare men som aldrig levde upp till hypen och mest kändes som mer Gears of war. Recensionen ser du i sin helhet nedan!

Gears 5 mer Gears of war, vilket knappast är tillräckligt efter 13 år. Spelet fick därför betyget 7/10.

Höstens hetaste spel – fångade på video!

Dagarna blir kortare och spelhösten vankas. Vilka spel bör du se fram emot i höst? Häng med när jag listar höstens allra hetaste titlar på min youtubekanal.

5 grymma co-op spel att njuta av i sommar!

Under min vistelse i blekinge besökte jag ett gäng goda vänner. Vänner jag spenderat otaliga timmar med i spelens underbara värld. En kväll vankades det co-op spelande varför jag här tänkte dela med mig av några guldkorn att spela tillsammans under varma sommarkvällar eller regniga sommardagar på semestern.

Soffspelande är sällan så glamoröst men alltid ack så trevligt!

Overcooked

Sockersött och superfrustrerande…

Overcooked släpptes redan 2016, sedan dess har också en uppföljare hunnit se dagens ljus. Det är till ytan enkelt till sitt upplägg. Ett matlagningsspel för fyra spelar lokalt eller online. Trots att upplägget är simpelt, laga den mat som spelet ber dig, så bjuder det på rejäla utmaningar vilket garanterat väcker en del känslor bland spelarna. Utmaningen är enkom artificiell dock, ni spelar alltså tillsammans, varför de tävlingslystna bör välja ett annat spel. För egen del anser jag att Overcooked är i det närmaste briljant. Briljant enkelt att ta till sig men svårt att bemästra då utmaningen ständigt stiger spelet igenom. Overcooked avslöjar vem du egentligen är och skiljer agnarna från vetet och ledarna från pöbeln.

Gang Beasts

Flummigt men oerhört, oerhört våldsamt!

Innan mitt besök i blekinge hade jag aldrig spelat Gang Beasts. Det fick jag äta upp rejält. Spelet är likt overcooked enkelt att ta till sig men ännu svårare att bemästra. Detta kooperativa spel för fyra spelare lokalt går rätt och slätt ut på att vara den sista överlevaren på varje bana. Varje vinst genererar en poäng och den som har flest poäng när samtliga banor spelats igenom vinner. Med axelknapparna styr du din karaktärs armar vilket ger dig möjlighet att greppa saker eller frenetiskt slå hål i luften medan övriga funktioner utförs med knapptryckningar på A, B och Y-knapparna. Till en början finner du säkert upplägget och kontrollen enfaldig, men här finns ett väldigt djup och den som bäst klarar av att kontrollera sin karaktär vinner nästan altid.

Rocket Leauge

Vad som får kallas för en modern klassiker…

Rocket Leauge har sedan releasen under 2015 blivit ett världsfenomen. Utvecklaren Psyonix skapade dock redan under 2012 sitt första fotbollsbilspel, men någon succe blev det aldrig. En kombination av förfinat gameplay, snygg grafik och att spelet under relasemånaden var gratis till PS-plus gjorde dock denna andliga uppföljare till ett spel som de flesta spelat och som nästan alla, även utanför gamingvärlden, känner till. Rockt Leauge är dessutom riktig kul tillsammans med fyra spelare i split screen varför det också förtjänar en plats på denna lista.

A Way Out

Ett välsvarvat narrativ och en helskön upplevelse!

Svenske Jose Fares slog igenom stort med spelet Brothers: A tale of two sons som han utvecklade under sin tid hos Starbreeze. Det spelet bjöd på ett intrekat narrativ där du som spelare kontrollerade två bröder samtidigt. Spelet beskrevs av många som ett co-op spel utan co-op. Hans andra spel A Way Out vilket utvecklats av den nystartade studion Hazelight och som ges ut av EA är likt sin föregångare ett narrativdrivet spel om två omaka vänner men som denna gång inte bara innehåller co-op utan enbart kan spelas i co-op. Denna katt och råtta lek till berättelse är ständigt spännande och spelmomenten varierade varför detta är ett spel som du, om du inte redan spelat det, bara måste spela!

Mortal Kombat X … eller annat valfritt spel i serien

Sa någon hoppspark?

Fighting genren är en genre som jag egentligen inte förstår mig på. Varför någon skulle vilja betala 600 kronor för att få slå sina polare i ansiktet övergår mitt förstånd. Trots det och trots att jag är sällsynt dålig på alla fightingspel så älskar jag Mortal Kombat. Inget går upp emot att kasta upp sin motståndare i luften och därefter hoppsparka de i plytet så att samtliga ben i ansiktet knäcks. Det mina vänner, det är ren och skär kärlek!

Så en bubblare – sportspel

Det där är jag när jag likt en hare skuttar förbi motståndarna!

För den som likt mig är tävlingsinriktad och som sysslar eller sysslat med diverse idrotter så är den uppsjö av sportspel som finns såklart goda val när det vankas soffspelande med polarna. För egen del spelar jag helst NHL, dels för att jag är bra på det och dels för att det är så svårt att ta sig till för en nybörjare att den som bäst behärskar kontrollerna alltid vinner. Mången gamer föredrar dock Fifa varför även det är ett självklart val för den fotbollsintresserade. Sportspel finns det dock av alla typer. Välj ett som passar dig och dina vänner så får ni garanterat en trevlig kväll!

Årets besvikelser 2018

Varje år kommer det en drös riktigt, riktigt bra spel. Oftast kommer det dock också en drös ren dynga. Allt som oftast försöker jag hålla mig ifrån sådant som jag på förhand kan se kommer lukta av svettig ljumske (ja Quiet Man, jag tittar på dig!) trots det brukar jag allt som oftast ändå gå på ett par minor. Här kommer därför en lista över bottenskrapet, mina topp 5 största besvikelser 2018.

5. World War 3 (The Farm 51, 2018) 
Vi var många som såg fram emot World War 3. Många som köpt hem redbull och lösgodis för att njuta av det på releasedagen. Alla blev vi besvikna. Inte för att spelet inte 
var roligt, utan för att det helt enkelt inte fungerade. Personligen loggade jag 18 timmar speltid första helgen. 18 timmar där spelet var fast vid den första laddningsskärmen. 
Det fåtalet matcher jag lyckades spela första veckan var bra, men räckte inte för att rädda spelet från att hamna på denna lista.

4. Assassins Creed Odyssey (Ubisoft, 2018)
Ja, jag älskade Origins. Och nej, jag älskar inte Odyssey. 
Mången gamer har hyllat Odyssey som en gamechanger för serien, för mig är ett sådant synsätt helt obegripligt. 
Allt Odyssey gör gjorde Origins bättre. Storyn var mer mystisk, grafiken vackrare och världen roligare att utforska. För mig är Assassins Creed Odyssey således en av årets största besvikelser.

3. Shadow of the Tomb Raider (Eidos Montreal, Square Enix, 2018) 
Jag diggade Crystal Dynamics reboot av serien från 2012. Tokdiggade till och med. Den andra delen Rise of the Tomb Raider kändes dock redan den mest som en upprepning. 
Mina förväntningar på den tredje delen var således rätt lågt ställda, trots det lyckades Eidos Montreal tråka ut mig så pass redan under spelets första timme att jag aldrig 
fått ork nog att ta mig längre än så.

2. Battelfield V (Dice, EA, 2018)
Temat går igen. Jag har alltid älskat Battlefield-serien, ägt varje del sedan BF2 och säkert spelat närmare 200 timmar Battlefield 1. Trots det så kan jag bara inte älska 
Battlefield V.

Medan mången gamer stör sig på att Dice inkluderat kvinnliga soldater, lagt till kosmetisk customization och fibblat fram och tillbaka med spelets time to kill 
så tycker jag bara att spelet är för likt BF 1 och att innehållet är för skralt. Dice kan bättre än så.

1. Red Dead Redemption II (Rockstar North, Take Two, 2018) 
Rockstar är som Nintendo. Varje gång de lanserar ett nytt spel så haglar tiorna. Kritiker och gamers står enade att stämma in i hyllningskören. För mig framstår det som 
konstigt. Många av Rockstars spel är nämligen föråldrade och klumpiga rent spelmässigt. På den fronten är Red Dead Redemption II inget undantag. I ett av spelets inledande uppdrag ombeds jag att söka igenom en tågvagn. Jag kliver in i vagnen genom att hålla in Y. Animationen som spelas
upp tar säkert minst 5 sekunder. Väl inne ombeds jag leta igenom en låda. Jag styr min 25 ton tunga karaktär 
mot byrån i vilken lådan finns. Kameran trilskar, men så småningom tar jag mig fram. Väl framme håller jag in Y för 
att öppna byrån. Animationen tar ytterligare 5 sekunder. Med skåpet öppet är det dags att börja plocka på sig godsakerna. 
Jag trycker Y för att plocka första grejen, inget händer. Spelet talar om för mig att hålla in Y. Jaha – tänker jag. Håller jag in Y så kommer karaktären plocka på sig allt som finns där. Fel visar det sig.Jag trycker in knappen och en ny animation som tar 5 sekunder aktiveras. Min karaktär plockar det första föremålet. Därefter står den åter som en sinnesslö aristokrat helt handfallen framför byrån. Jag håller in Y igen. Det andra föremålet plockas nu upp. Proceduren upprepas för de följande fem föremålen. Totalt har jag nu spenderat mer än fem minuter på att loota en byrå. För mig är Red Dead Redemption därmed dött och jag stänger av…

Recap av första halvåret 2019

I mitten av januari listade jag det kommande halvårets hetaste spel. Halvåret är ännu inte till ända, men samtliga listade spel har vid dags dato redan släppts. Frågan en ställer sig blir således vad jag tyckte om de, och huruvida listan hade sett annorlunda ut om jag då visste vad jag nu vet.

Det femte hetaste spelet att släppas det närmaste halvåret var vid min listning i januari Far Cry New Dawn. Den direkta, om än skruvade, uppföljaren till Far Cry 5. Jag förväntade mig ett rådumt spel och fick just ett sådant. Far Cry New Dawn utspelar sig i samma värld som Far Cry 5 – en värld som tagit en delvis annan skrud efter atombombens nedslag i slutet av femman. Rent spelmässigt så är det mesta sig likt, så när som på ett par nya vapen och ett level-system som i ärlighetens namn inte bidrar med mycket annat än att sinka din framfart. Trots det så hade jag kul. Kanske till och med riktigt kul. Det Far Cry gjort bra allt sedan 3:an är att bjuda på en lekfull om än knasig värld i vilken det ständigt finns intressanta saker att göra. Inför seriens fortsättning behöver tekniken förfinas dock då det i dagsläget ständigt känns som att spelmotorn är sekunder bort från att haverera. För den relativt låga prislappen (i dagsläget enbart 199kr) så är Far Cry New Dawn ett säkert köp som kommer underhålla alla fans av serien.

Solsäkert som få…

Det fjärde hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Crackdown 3. Denna efterlängtade uppföljare som försenats inte mindre än tio tusen miljarder gånger (typ) släpptes så äntligen i slutet av februari och gjorde snabbt Microsoft till allmänt åtlöje. Det är dock lätt att se vad som gick snett. Crackdown 3 visades på tok för tidigt och blev Microsofts posterboy för molnets kraft när Microsoft helt saknade andra spel att visa. Där och då trodde säkerligen såväl Microsoft som utvecklaren att konceptet skulle gå att förverkliga. När de väl insåg sitt misstag plockades Sumo Digital in för att rädda vad som räddas kunde. Resultatet blev ett oinspirerat om än kompetent spel som saknade allt som gjorde det ursprungliga Crackdown till en frisk fläkt i en annars överbefolkad genre.

Det tredje hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Metro Exodus. Trots att spelet släpptes redan i februari införskaffade jag det inte förens så sent som för ett par veckor sedan. Vilket jag såhär i efterhand ångrar bittert. Metro Exodus är, om en ger det tid, ett av denna generations bästa spel. Allt från story till spelmekanik och den audiovisuella upplevelsen går hand i hand och skapar en helhet som känns dystopisk, tung, spännande och oerhört tajt. Det ända som drar ned spelet något är den myriad av tekniska problem som fortfarande kvarstår samt den närmast absurt låga bilduppdateringsfrekvensen på konsol. Den som kan stå ut med 20-30fps på konsol alternativt sitter på en PC av den bättre sorten är skyldig sig själv ett köp – då spelet trots sina problem är värt vartenda krona!

Det näst hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Days Gone. Ett spel jag trots de relativt jumma recensionerna (ett snitt på 72 på metacritic) köpte på releasedagen. Inför förväntade jag mig ett zombiespel utan survival-element, som skulle vara mer ”roligt och uppmuntrande till utforskande” än sina konkurrenter. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag bara hade delvis rätt. Days Gone innehåller en stor dos av överlevnad. Många av spelets system finns till för att påminna dig om att du är sårbar och att livet efter apokalypsen är rått, tungt och hårt. Trots det lyckas spelet dock vara såväl roligt som fyllt av underhållande utforskande. Därtill har det en story som slår långt högre än spelets budget och studions storlek vilket leder till en helhet som bär den där alldeles särskilda Sony-magin. Days Gone är därför likt The Last Of Us för det ett spel som torde passa alla smaker och något som varje gamer därför bör spela.

Lika bildskönt som när det först visade men klart mer skrämmande!

När jag listade det kommande halvårets hetaste spel i januari såg jag Rage 2 som vårens guldklimp. Med facit i hand måste jag plågsamt nog konstatera att Rage 2 istället är att anse som årets hittils största besvikelse. Hur gärna jag än vill applådera Avalanche Studios för den tajta spelmekaniken och snygga grafiken så kan jag bara inte det när spelet i övrigt är så tomt på meningsfullt innehåll som det nu är. Rage 2 är nidbilden av moderna spel som utspelas sig i öppna världar. Öppna världar fulla av meningslösa aktiviteter men tomma på egentligt innehåll och mervärde. Resultatet är ett spel som trots att den grundläggande spelmekaniken är bra saknar förutsättningarna att underhålla i mer än ett par timmar, varför Rage 2 också är det enda spel jag ångrat att jag köpt och spelat igenom det senaste halvåret…

Spel att se fram emot under första halvan av 2019

Det sämsta med januari, om man är en storspelare som jag, är bristen på spelsläpp. Allt som släpptes 2018 har redan plöjts i timtal nu återstår bara väntan till mitten på februari då det nya året går igång på allvar. I brist på annat att sysselsätta mig med tänkte jag därför lista det kommande halvårets hetaste spel!

5. Far Cry New Dawn (Ubisoft februari 2019) 
Far Cry 5 var dumt. Superdumt. Så dumt att det egentligen aldrig borde ha fått släppas. Men ibland är dumt kul och Far Cry 5 var förbannat kul. Far Cry New Dawn ser ut som ett än dummare Far Cry 5 och kommer således mest troligt att vara fantastiskt…dumt!

4. Crackdown 3 (Microsoft, Sumo Digital, februari 2019) 
Crackdown 3 har tagit åratal att utveckla. Varje uns av förväntan borde således ha försvunnit i takt med den problematiska utvecklingen. Trots det, och trots att det i ärlighetens namn ser högst mediokert ut, så är jag toktaggad. Varför. För att jag gillar att spränga saker.

3. Metro Exodus (4A Games, Deep Silver, februari 2019) 
Jag har i ärlighetens namn aldrig gillat något av Metro-liren. De har alltid känts för linjära och tagit sig själva på alltför stort allvar. Den tredje delen må visserligen ta sig själv seriöst men är mer öppet (tänk Far Cry) vilket jag tror bådar gott. Riktigt gott.

2. Days Gone (Bend, Sony, april 2019) 
Allt som Sony rör vid har under senaste år blivit guld. Days Gone kommer mest troligt inte vara något undantag från det. Det är kittlande med ett open-world spel med zombies som inte innehåller några survival element utan enbart uppmanar till utforskande och roligheter.

1. Rage 2 (Avalanche Studios, Bethesda, april 2019)
Rage (1) var ett högst mediokert spel. En stor enformig och tom ökenvärld fylld med toktråkiga uppdrag. Tvåan däremot ser helgalen ut och med tanke på hur bra Just Cause-serien varit när den varit som bäst (alltså i Just Cause 2) så har jag full tilltro till att Avalanche Studios kommer leverera en helskön Mad Max-doftande actionrökare!