Kategorier
Okategoriserade

Bulletin – vad är ens poängen?

Med buller och bång, eller egentligen mest till tonerna av våldsamt upprörda vänsterblivna människor, avslöjades och lanserades den nya dagstidningen (utan tidning) Bulletin – för ett par veckor sedan. Alltsedan lanseringen har jag dagligen begett mig in på sajten för att läsa, förkovra mig och inte minst försöka besvara frågan ”…varför finns Bulletin?”. Svaret: jag vet inte, och det gör mest troligt Paulina Neuding eller Ivar Arpi inte heller. Häng med så förklarar jag varför!

”Tidningar är hippt” skallrade Axel Jäderin när denne 1884 blev chefredaktör för den nystartade och borgerliga, samt tullvänliga (tack Wikipedia), tidningen Svenska Dagbladet. Eller? Om sanningen ska fram äger jag ingen kännedom, ingen kännedom alls, om vad Axel Jäderin och hans kumpan Oscar Noren kan ha skallrat där på senhösten 1884. Ordet hipp förekom visserligen redan då i vårat kära tungomål men användes enligt SAOL endast i uppräkning så som ”hipp som happ” och dylikt. Nåväl – det gör detsamma. Poängen är att tanken på en ny dagstidning med mellanmjölksborgerlig inriktning troligen kändes hipp just där och då – idag är det dock mer av en snoozefest.

Låt oss ta det hela från början. Alltsedan Bulletin avslöjades har etablerad media på bästa sändningstid, ledarplats och på nyhetsplats fått kollektiva frispel. Tanken på en tidning ledd av Paulina Neudin som finansierats och medgrundats av bland annat Tino Sanandaji förefaller för vänstermedia närmast ha lett till någon slags kollektiv intellektuell härdsmälta. Twitter har fullständigt översköljts av plattityder som ”Demokratin är hotad” och ”Vi måste värna fria och opartiska medier”. Paniken i vänsterled blev till sist så stark att Vänsterpartiet ordnade med en insamling där pengarna skulle gå till att ”överrösta” (läs tysta) tidningen. Men vad är då Bulletin?

Bulletin är enligt Neuding en traditionell dagstidning som sysslar med nyhetsrapportering – men som har ett särskilt fokus på ledartexter och kulturtexter. Tidningen strävar efter att vara opartisk och objektiv i sin nyhets- och kulturrapportering samt ha en tydlig gränsdragning mellan ledarsidans opinionsbildande och nyhetssidans opartiska rapporterande. Neuding själv beskriver Bulletin på den egna hemsidan som en svensk Washington Post. I mina och troligen också dina öron låter det som vilken pretentiös och småborgerlig dagstidning som helst. Problemet för vänsterapostlarna är således inte den offentliga agendan utan deras tänkta dolda agenda samt alla de genomonda skribenterna…

För en sak måste du, kära läsare, förstå. De skribenter Bulletin värvat är inte vilka som helst. Det är dessa, snarare än tidningens affärsidé, som fått den kollektiva (i dubbel bemärkelse) vänstern att se rött. Eller vad sägs om Ivar Arpi, Alice Teodorescu Måwe och Per Brinkemo. Alla utgör de tillsammans med medgrundaren Tino Sananadaji, chefredaktören Paulina Neuding och den förste tilltänkte redaktören Thomas Gür i vänsterns ögon all världens samlade ondska i någon slags förkroppsligad form. Detta trots att de i mer verkligt borgerliga, konservativa kretsar närmast skulle betraktas som just liberaler eller småkonservativa. Skyldiga till inget mer än att lyfta, diskutera och öppna för dialog i aktuella samhällsfrågor så som migrationsfrågan, genusfrågor och frågor kring klansamhällets inträde i Sverige. Visserligen gör de det ibland med en något hård ton – men ändock aldrig över gränsen. Så vad tillför just de Bulletin, kan de ensamma göra tidningen unik?

Alltsedan Bulletin för ett par veckor sedan förlöstes och sevrarna öppnades för allmän beskådan har jag dagligen besökt sidan. Öppen för att förföras av denna ofrivilligt och av vänstern utnämnda högertidning. Besvikelsen har dock varit närmast monumental. Inte för att Bulletin inte är det den utger sig för att vara – utan för att den faktiskt bara är just det Neuding, Arpi och Sanandaji presenterat den som. En småborgerlig, lätt konservativ dagstidning av klassiskt snitt. Det mest ohippa en kan tänka sig 2020.

Dagligen återfinns det på förstasidan mindre nyhetsartiklar om än den ena och än den andra lätt ointressanta nyhetshändelsen från det avlånga landet Sverige. Visst avsaknaden av Trump-hat och Bidenälskande nyhetsartiklar är högst påtaglig – men allt förefaller ändå med de tränade medieögonen på som fullt ”normalt”. Till det dagliga innehållet läggs också diverse underfundiga krönikor av personer som Per Gudmundsson och diverse ledare. Ledare som aldrig är mer höger än att de med enkelhet kan passera som reklam för det Moderata Samlingspartiet skrivna av Alice Teodorescu Måwe (som för övrigt är en av hjärnorna bakom Moderaternas nya idéprogram) och hennes gelikar.

Det hjälper knappast att sajten ser ut som om den är skapad utifrån en gratismall i Wordpres:s gratisutbud…

Utöver det skrivna ordet finns dock också det talade. Bakom ”podcastsatsningen” Radio Bulletin står Ivar Arpi som närmast kommer från Svenskan där han regelbundet begick podd tillsammans med sina vänner i ledarredaktionen och andra inbjudna och intressanta gäster men där han framför allt bidrog med skarpa, välformulerade och många gånger närmast dräpande ledartexter som på allvar påverkade den allmänna samhällsdebatten. Några sådana texter bidrar han dock inte med i Bulletin. Utöver podden förväntas han nämligen enkom bidra med krönikor… Synd, förbannad synd.

Ledarredaktionen är för övrigt en podd som jag lyssnar till dagligen och som var – och är – förstklassig. Inte för att den ibland leddes av Ivar Arpi utan för att den växelvis leds av en stor och bred ledarredaktion som står för en mångfald av infallsvinklar (om än samtliga borgerliga) och produceras av mästerliga Jesper Sandström – som nu mera också ofta leder programmen med stadig och varsam hand. En solklar rekommendation med andra ord.

Med allt bullrande och skramlande från vänstern kring Bulletin kan tänkas att den i vart fall ämnar stå fri och oberoende från statliga medel. Men icke sa nicke. Redan innan den lanserats lät Neuding meddela att Bulletin ämnar ansöka om presstöd med motiveringen (jag parafraserar) ”Det finns inga skäl att lämna över pengarna till konkurrenterna”. Kan det ens bli mindre höger än såhär?

Med resonemang av denna typ blir det tydligt att det inte finns någon egentlig ide bakom Bulletin. Eller i vart fall inte någon förståelse för varför de etablerade medierna är just så som de är. Neuding menar själv att Bulletin växte fram som ett resultat av dennes frustration över etablerade medier. ”Att de inte sa som det var”. Orsaken därför är såklart – i vart fall delvis – att de är beroende av statliga medel för att gå runt. Medel som man när man en gång har tagit de aldrig kan göra sig oberoende av.

För den med ett tränat öga så är det således inte särskilt svårt att se varför Bulletin är närmast helt utan edge. Vi har ju redan läst Gudmundson, Arpi, Brinkemo och Teodorescu i flera år – om än på annan plats. Bulletin blir således inget mer än en samlingsplats för Sveriges småkonservativa ledar- och kulturskribenter. En småborgerlig dagstidning av 1800-tals snitt för den skribent som tröttnat på att verka inom redaktioner inom vilka det också återfinns nyliberala och progressiva centerpartister.

Bulletin, är således en plats för den skribent som röstar på moderaterna. Men också, och kanske framför allt, en plats för den skribent som vill att allt i övrigt ska vara sig likt – inklusive presstöd och tilltro till utopin (den opartiska nyhetsrapportering). Vem som ska läsa den är dock desto mer oklart. Än mer oklart är varför. Och på den frågan fruktar jag att vi mest troligt aldrig kommer kunna få något svar.

För egen del får jag således fortsätta hoppas och tråna efter ett verkligt svar på frågan hur en modern borgerlig, självfinansierad och högkvalitativ journalistisk produkt ska vara. Mitt tips är att Bulletin inte överlever mer än 12 månader – men den som lever får se!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s