Politik – Islamismen i Sverige – recension

Johan Westerholm, upphovsmannen bakom ledarsidorna.se och son till legendariska Barbro Westerholm, har enträget granskat makthavare, ledarsidor och framför allt vänsterns inställning till religiösa extremister och antisemiter. Kronan på verket är nya boken Islamismen i Sverige – Muslimska brödrarskapet som jag under helgen med en stor dos svårmod och mycket frustration tagit till mig. Nog ligger den ännu kvar i tanken och kommer så nog att göra under en lång, lång tid framöver.

Johan Westerholm i egen hög person. Bilden är från förra veckans bokrelease där Westerholm hade ett samtal kring boken och bokens ämne med komikern och samhällsdebattören Aron Flam. Framträdandet kan ses i sin helhet på länken nedan. https://www.youtube.com/watch?v=SaThfGZtxEI

För den som sedan tidigare är obekant med Westerholm kan förklaras att han är en tidigare underättelseofficer och en flitig samhällsdebattör. Gråsosse in i själen – trots familjens (social)liberala arv. De senare delarna av livet har han dock vikt åt opinionsbildande. Först i Dagens Samhälle och därefter på den egna webbplatsen ledarsidorna.se. Vilken jag flitigt besöker, läser och begrundar. Islamismen i Sverige – Muslimska brödrarskapet bygger till viss del på det arbete som Johan Westerholm och Magnus Norell redan gjort och publicerat på Ledarsidorna.se – men leverar också en stor dos nya avslöjanden.

Islamismen i Sverige är ett slags samlingsverk, en sammanställning av vad Westerholm hittintills lyckats klarlägga i sina kartläggningar av den svenska islamismen kopplat till Muslimska Brödrarskapet. Pedagogiskt inleds boken med kortare förklarande sammanställningar om skillnaderna mellan islam och islamism för att därefter beskriva brödrarskapet som organisation, hur de missionerar samt hur de ämnar att etablera sig, expandera och få genomslag i den svenska politiska debatten.

Likt många andra samlingsverk är språket knappast något att förtjusas över. Lättläst är det dock. Meningarna är korta och begreppsapparaten ofta alldaglig (eller annars förklarad) varför detta samlingsverk flyter lätt även för mer ovana läsare. Tillskillnad från sina gode vän Aron Flam har Westerholm (tack och lov) också en någorlunda begriplig notapparat, även om jag har svårt att förstå varför så många av vår tids största samhällsdebattörer väljer att förpassa de faktiska källorna till ett eget register längst bak.

Noter bör enligt min mening antingen redovisas löpande i texten, alternativt i sidans nederkant (om än i förkortad form), med fullständig källhänvisning längst bak i ett register. Ett steg framåt, två steg tillbaka osv.

Westerholm citerar flitigt. Både ur bilagerade dokument och från sina intervjuer med diverse intellektuella. Citaten hanteras dock slarvigt, fotnötter saknas i direkt anslutning och citaten markeras ibland med citattecken och tillåts ibland endast vara kursiverade. Ett mer principfast förhållningssätt hade således varit att föredra.

Islamismen i Sverige är på intet sätt en bok som drar alla muslimer över en kamm. Det är dock ofta en bok som närmast skriver sina läsare på näsan. Islam och islamism är känsliga ämnen, och dessutom ämnen som gemene man ofta har relativt liten insikt och förförståelse kring. Westerholm gör det därför till sitt närmast huvudsakliga mål att verkligen se till att vi får ordning på begreppen – på gott och ont. För även om bokens mycket pedagogiska upplägg och de många repetitionerna av fakta ökar läsbarheten önskar jag ofta att vissa delar snarare tilläts breda ut sig och fördjupas snarare än repeteras.

När Westerholm passerat grunderna och tagit sig till ”gå” tar boken dock fart. Mest intressant blir det när Westerholm ger sig in i träsket av alla statligt subventionerade verksamheter som brödrarskapet och deras anhängare bedriver. Från Folkbildningsrådets demokrati- och integrationsbidrag till pengarna från Sida som rinner ner i fickorna på islamistiska sharia-vurmare.

Westerholm uppger själv att Islamismen i Sverige kan ses som en andra del i berättelsen om antisemitismen i Sverige tillsammans med Aron Flams En svensk tiger.

Pedagogisk – som alltid – så är Westerholm tydlig med att brödrarskapets folkhögskolor, integrationsprojekt och koranstudier inte i sig innebär lagbrott (sånär som på id-stölderna och de uppenbart felaktigt utbetalda ersättningarna till kursledare som aldrig lett några kurser) – men att det är högst problematiskt att sådana demokratifientliga verksamheter och sådant opinionsbildande bekostas med statliga medel.

Vad Westerholm dock missar att problematisera är det faktum att den stat som med världens högsta skattetryck och generösa bidrag tvingar in civilsamhället under sina (ekonomiska) vingar alltid kommer tvingas dela ut bidragen med ett mått av allmänt godtycke. Socialdemokrater gynnar sina intressen, miljöpartister sina och Sverigedemokrater sina – sundast av allt vore såklart att såväl Sida som Folkbildningsrådet helt avvecklades och att civilsamhället tilläts vara just ett civilsamhälle – bekostat av den som önskar delta snarare än den som skriker högst eller inflitrerar bäst.

Den kanske allra viktigaste poängen i dagens polariserade debatt är dock Westerholms klargöranden kring hur representativt brödrarskapet är för Sveriges muslimer. Med ett medlemsantal som uppgår till cirka 7-8 procent av den muslimska befolkningen och med åsikter långt mer radikala än den gemene svenska muslimen lyckas Westerholm tydligt visa att brödrarskapet på intet sätt representerar Sveriges samlade muslimer (om något sådant ens vore möjligt) – men att de alltför ofta tillåts påstå sig göra just det i den allmänna samhällsdebatten.

Ibland lyckas Westerholm bredda känslospektrat. Min frustration över samhällets tolerans för intoleransen bytts ut mot verkligt svårmod när jag tar mig igenom avsnittet om Lars Vilks som inleds med det innerliga citatet ”När jag blir fri”. Med ens inser jag hur viktig Lars Vilks och många andras kamp för yttrandefriheten är för att vi alla ska kunna fortsätta leva i ett sekulariserat, öppet, tolerant och demokratiskt samhälle. Hur han offrat sitt liv för rätten att uppröra. Vilks må vara kontroversiell, och ibland närmast löjeväckande ursäktande i sin argumentation, men han är också en hjälte. En yttrandefrihetshjälte!

Johan Westerholm har ett antal gånger gästat Aron Flams podcast Dekonstruktiv Kritik. Länk till avsnitten hittar du nedan. https://www.youtube.com/watch?v=ch307kWgEPQ

Islamismen i Sverige utgör en viktig tidsmarkör. När vi om 20 år blickar tillbaka kommer vi att tala om tiden före och efter Westerholms Islamismen i Sverige. Boken som på allvar öppnade allmänhetens ögon och lät förnuftet segra. Här finns nu en lättfattligt samlingsverk innehållande allt en någonsin kan behöva för att kunna deligitimera Ibn rushd, Sveriges muslimska förbund och Förenade Islamiska Föreningar i Sverige så som representater för Sveriges samlade muslimer.

Islamismen i Sverige är ett samlingsverk värt att köpa, läsa och som jag hoppas kan få utkomma i nyutgåvor allteftersom att Westerholm enträget fortsätter kartlägga brödrarskapets alla svenska och europeiska ben. Den är på intet sätt ett litterärt mästerverk, men den är sannerligen ögonöppnande, lättillgänglig och en bok som jag ständigt kommer återvända till när jag behöver fräscha upp mitt minne kring Islamismen i Sverige och dess koppling till Muslimska brödrarskapet.

Islamismen i Sverige finns för närvarande i lager hos Bokus och kan köpas för den modesta summan om 229kr. Länken hittar du nedan. https://www.bokus.com/bok/9789198488845/islamismen-i-sverige-muslimska-brodraskapet/

En tanke på “Politik – Islamismen i Sverige – recension

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: