Metro Exodus – videorecension!

För att dryga ut innehållet på siten, samt för att kunna erbjuda recensioner av samtliga storspel släppta under 2019 ger jag mig i kast med att göra kortrecensioner av tidigare släppta spel. Metro Exodus är det andra spelet att recenseras i detta format. Hur bra är egentligen 4A Games trea?

Metro Exodus har ett något lägre snittbetyg bland fansen… Mest troligt på grund av härvan kring Epic Game Store!
Metro Exodus är ögonbedövande snyggt inte bara till PC utan också till konsol!

Exodus. Utvandring. Medan det första Metro-spelet introducerade dig till världen under marken i Moskvas tunnelbanesystem lät det andra spelet dig stiga ovan jord. Till det tredje spelet tar serien nu steget ut i den stora vida världen. Metro Exodus är berättelsen om hur och varför Artyom, Anna och den övriga casten lämnade livet i tunnelbanan bakom sig och begav sig mot nya horisonter.

Det var redan inför släppet tydligt att utvecklaren 4A Games siktade högre denna gång. Efter flykten från det krigshärjade Ukraina vilken förde utvecklaren till maltesiska staden Sliema skulle utvecklaren ta nästa steg. Metro Exodus är 4A Games The Witcher 3. Produktionsvärdena, storyn och skopet är alla uppskruvade till max – men kan de leverera?

Berättelsen i Metro Exodus tar vid där Metro The last light slutade. Artyom och Anna lever sitt liv i Moskvas mörka tunnelbanesystem. Artyom känner dock ett kall efter den stora världen han tror finns där ute bortom underjorden. Det är dock inte hans kall för att lära känna den nya världen som för honom och Anna ut på sin exodus utan snarast tillfälligheter, missförstånd och konspirationer.

Metro Exodus är något särskilt rent grafiskt och stödjer till PC Nvidias teknik för strålspårning.

Resan mot en ny plats att kalla sitt hem är heller inte rak utan full av vändningar och motstående intressen. Utifrån den förhandsinformation vi fått om berättelsen i Metro Exodus var jag rädd att storyn skulle falla tämligen platt. För visst har vi spelat spel där målet och inte resan är målet förut? Exodus är dock likt filmen Interstellar till sin uppbyggnad och efter att eftertexterna rullar har du som spelare varit med om något mycket större än att bara nå målet.

Spelmässigt har det hänt en hel del. Metro-serien har aldrig varit känd för att ha den bästa spelbarheten (delvis på grund av aktiva val från utvecklaren för att skapa en mer verklighetstrogen känsla) men Exodus är ett klart steg f ramåt mot tidigare spel i serien. Vapnen har denna gång en tyngre och mer kraftfull känsla vilket faller väl in med den övriga spelmekaniken. Kartor är något huvudkaraktären bär med sig och tvingas ta fram i realtid, ammunition är något som används sparsamt och fienderna är livsfarliga.

Ett par gånger under spelets gång förbannade jag dock svårighetsgraden, bristen på ammunition och den svajiga styrningen (jag spelade spelet på Playstation 4 Pro). När spelet sedan valde att bugga ur och upprepade gånger krascha under en av spelets svåraste strider var jag dessutom nära på att ge upp. Det är dock så Metro Exodus spelbarhet är – oslipad!

Att försöka skjuta med långdistansvapen är till konstol i det närmaste en omöjlighet på grund utav den låga bilduppdateringsfrekvensen.

Det är dock inte bara spelarbeheten som lider av vissa problem. Bilduppdateringsfrekvensen var under vissa stunder så våldsamt låg att jag undrade om det var något fel på min Playstation 4. När konsolen sedan en stund senare vägrade att ladda in texturerna till mitt vapen blev jag tvungen att starta om. Återigen. Det är så det är Metro Exodus – oslipat!

Tillskillnad från tidigare spel i serien utspelar sig Exodus delvis i semieöppna världar. Förstå mig rätt Exodus är verkligen inget Far Cry, men detta spel varvar öppna miljöer med mer linjära sekvenser. Denna blandning har inte fallit i god jord med en del av seriens tidigare fans. Personligen anser jag detta vara en förändring till det bättre och en nödvändigt för att sälja känslan av att befinna sig på en resa på vilken karaktärerna får utforska tidigare obesökta miljöer.

Alltmedan du utforskar kommer du träffa på en uppsjö av spännande karaktär, intressanta fiender och utmaningar samt vapendelar och diverse metalskrot. Dessa vapendelar och denna metalskrot kan du använda för att tillverka ammunition samt uppgradera dina vapen. Möjligheten att få utforma sitt vapen just så som en själv önskar passar väl in i tematiken och utgör ett roligt och nödvändigt tidsfördriv.

Vapnen ska dock inte bara uppgraderas utan måste också, likt i Read Dead Redemption 2, rengöras för att inte tappa sin funktionalitet.

Likt många andra spel där samlande, tillverkande och hushållande av ammunition och förnödenheter är vitalt kan detta ibland bli en plåga. En plåga inte för att samlande och tillverkandet i sig inte är roligt eller för att det inte är spännande att ständigt undra om det jag hittils samlat verkligen kommer räcka utan för att spelet inte ger dig någon möjlighet att förutse vad du har framför dig. För detta finns bara en lösning. Antingen måste spel ge oss en chans att förutse och planera för vad som kommer härnäst – eller måste spelet ge oss de verktyg vi behöver i stunden. Ett par gånger på slutet av Metro Exodus var jag fast i en pikär situation utan tillräckliga förnödenheter för att på ett konstruktivt sätt kunna hantera densamma.

Karaktärerna du möter längs med vägen är långt mer än fiender eller vänner utan spelar vitala delar för storyn och världsbyggandet. Visst kan vissa av de ibland kännas platta men för den som orkar lyssna, trots att de ständigt pratar i mun på varandra, finns det oftast ett djup bakom var och en av de. För den som på allvar tar sig tid blir det också tydligt att Metro Exodus inte bara är en berättelse om Artyom och Anna utan också en högst personlig berättelse om många av de som står eller genom spelet kommer att stå de nära.

En av alla karaktärer vars berättelse berör.

När eftertexterna rullar i Metro Exodus tänker jag dock inte så mycket på varken den frustration jag under vissa stunder upplevt över det audiovisuella eller över den ibland bristfälliga spelmekaniken. Istället fylls jag av förundran över vilken resa vi gjort, vilka platser vi upplevt och vilka helvetiska prövningar vi ställts inför. Metro Exodus är verkligen ett sådant spel där de enskilda beståndsdelarna aldrig är mer än bra men där helheten är något större.

Det första spelet i serien kallades av många för en oslipad diamant. För egen del såg jag det snarare som något med en oerhörd potential. Metro Exodus däremot är just det – en oslipad diamant. Det saknas tillräcklig finpolering för att kalla detta för 4A Games The Witcher 3 istället är det snarare 4A Games The Witcher 2 . Med det sagt så är denna tredje, och troligen avslutande, del i denna saga en mycket bra sådan!

Metro Exodus är ett spel där helheten är bättre än de enskilda beståndsdelarna. Det klarar därför, trots en del tekniska problem, buggar och krascher, att leta sig upp till omdömet mycket bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: