Recap av första halvåret 2019

I mitten av januari listade jag det kommande halvårets hetaste spel. Halvåret är ännu inte till ända, men samtliga listade spel har vid dags dato redan släppts. Frågan en ställer sig blir således vad jag tyckte om de, och huruvida listan hade sett annorlunda ut om jag då visste vad jag nu vet.

Det femte hetaste spelet att släppas det närmaste halvåret var vid min listning i januari Far Cry New Dawn. Den direkta, om än skruvade, uppföljaren till Far Cry 5. Jag förväntade mig ett rådumt spel och fick just ett sådant. Far Cry New Dawn utspelar sig i samma värld som Far Cry 5 – en värld som tagit en delvis annan skrud efter atombombens nedslag i slutet av femman. Rent spelmässigt så är det mesta sig likt, så när som på ett par nya vapen och ett level-system som i ärlighetens namn inte bidrar med mycket annat än att sinka din framfart. Trots det så hade jag kul. Kanske till och med riktigt kul. Det Far Cry gjort bra allt sedan 3:an är att bjuda på en lekfull om än knasig värld i vilken det ständigt finns intressanta saker att göra. Inför seriens fortsättning behöver tekniken förfinas dock då det i dagsläget ständigt känns som att spelmotorn är sekunder bort från att haverera. För den relativt låga prislappen (i dagsläget enbart 199kr) så är Far Cry New Dawn ett säkert köp som kommer underhålla alla fans av serien.

Solsäkert som få…

Det fjärde hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Crackdown 3. Denna efterlängtade uppföljare som försenats inte mindre än tio tusen miljarder gånger (typ) släpptes så äntligen i slutet av februari och gjorde snabbt Microsoft till allmänt åtlöje. Det är dock lätt att se vad som gick snett. Crackdown 3 visades på tok för tidigt och blev Microsofts posterboy för molnets kraft när Microsoft helt saknade andra spel att visa. Där och då trodde säkerligen såväl Microsoft som utvecklaren att konceptet skulle gå att förverkliga. När de väl insåg sitt misstag plockades Sumo Digital in för att rädda vad som räddas kunde. Resultatet blev ett oinspirerat om än kompetent spel som saknade allt som gjorde det ursprungliga Crackdown till en frisk fläkt i en annars överbefolkad genre.

Det tredje hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Metro Exodus. Trots att spelet släpptes redan i februari införskaffade jag det inte förens så sent som för ett par veckor sedan. Vilket jag såhär i efterhand ångrar bittert. Metro Exodus är, om en ger det tid, ett av denna generations bästa spel. Allt från story till spelmekanik och den audiovisuella upplevelsen går hand i hand och skapar en helhet som känns dystopisk, tung, spännande och oerhört tajt. Det ända som drar ned spelet något är den myriad av tekniska problem som fortfarande kvarstår samt den närmast absurt låga bilduppdateringsfrekvensen på konsol. Den som kan stå ut med 20-30fps på konsol alternativt sitter på en PC av den bättre sorten är skyldig sig själv ett köp – då spelet trots sina problem är värt vartenda krona!

Det näst hetaste spelet att släppas det kommande halvåret var vid min listning i januari Days Gone. Ett spel jag trots de relativt jumma recensionerna (ett snitt på 72 på metacritic) köpte på releasedagen. Inför förväntade jag mig ett zombiespel utan survival-element, som skulle vara mer ”roligt och uppmuntrande till utforskande” än sina konkurrenter. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag bara hade delvis rätt. Days Gone innehåller en stor dos av överlevnad. Många av spelets system finns till för att påminna dig om att du är sårbar och att livet efter apokalypsen är rått, tungt och hårt. Trots det lyckas spelet dock vara såväl roligt som fyllt av underhållande utforskande. Därtill har det en story som slår långt högre än spelets budget och studions storlek vilket leder till en helhet som bär den där alldeles särskilda Sony-magin. Days Gone är därför likt The Last Of Us för det ett spel som torde passa alla smaker och något som varje gamer därför bör spela.

Lika bildskönt som när det först visade men klart mer skrämmande!

När jag listade det kommande halvårets hetaste spel i januari såg jag Rage 2 som vårens guldklimp. Med facit i hand måste jag plågsamt nog konstatera att Rage 2 istället är att anse som årets hittils största besvikelse. Hur gärna jag än vill applådera Avalanche Studios för den tajta spelmekaniken och snygga grafiken så kan jag bara inte det när spelet i övrigt är så tomt på meningsfullt innehåll som det nu är. Rage 2 är nidbilden av moderna spel som utspelas sig i öppna världar. Öppna världar fulla av meningslösa aktiviteter men tomma på egentligt innehåll och mervärde. Resultatet är ett spel som trots att den grundläggande spelmekaniken är bra saknar förutsättningarna att underhålla i mer än ett par timmar, varför Rage 2 också är det enda spel jag ångrat att jag köpt och spelat igenom det senaste halvåret…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: